11 oktober 2010

Är det fult att få veta något om kristendom? Uppdat.

När jag gick i skolan då hette ämnet kristendomskunskap. Det var alltså kunskap om kristendom. Det var inte undervisning i kristen tro, inte i kristendom, utan om. På köpet fick vi även en aning kunskap om andra religioner.

Undervisningen i kristen tro var redan då hänvisad till konfirmationsundervisningen, som skedde frivilligt och genom Svenska kyrkan och andra trossamfund.

Därefter ändrades ämnet till religionskunskap, och skulle fortfarande informera om kristendom, men i högre grad även om andra större religioner och med än mera uttalat krav om neutralitet. Därmed fick dock eleverna veta varför olika helger och traditioner firas i vårt land. Till exempel att julen inte firas för att hedra Kalle Anka och Mammon utan till minnet av Jesu födelse.

När nu utbildningsminister Jan Björklund (fp), som är en av mina hackkycklingar, nu i någon mån går emot Skolverket och vill att nuvarande princip i huvudsak skall fortsätta gälla, då får han kritik. Kritikerna menar att Björklund går Sverigedemokraterna till mötes då han inte föreslår att det ges exakt samma utrymme för islam, hinduism och buddism som för information om kristendomen.

Det som kritikerna, inte minst inom (L)iberaldemokraterna nu säger, leder till att de ger SD tolkningsföreträde betr undervisningen i de svenska skolorna och sedan opponerar emot det. Det är inte rimligt! SD stjäl ju friskt av andra partier, för att söka dölja sin rasism. Men det gör inte ursprungspartierna till tjuvar. Det är det SD som är.

Liberalismen har kämpat emot konventikelplakatet, för religionsfrihet där Svenska kyrkan inte hade företräde före andra samfund och inte är statskyrka. En neutralitet betr trosuppfattning - eller att inte omfatta någon religion alls. Denna respekt för olika uppfattningar innebär inte att det ska vara millimeterrättvisa betr den information om olika (större) religioner. Det är faktiskt kristendomen som haft och har störst inflytande över människors tro i vårt land och för det svenska samhället - det som vi vill integrera även invandrarna i (som i avsevärd grad också kommer från "kristna" länder, trots vad SD påstår).
Att inte informera om detta, inkl grunden för traditionella högtider, det vore att grovt åsidosätta den rätt till information som alla elever bör få!
Däremot kan man givetvis diskutera om allt detta ska ingår i ämnet religionskunskap, eller i andra ämnen (som redan idag har knapp med utrymme). Min uppfattning är ändå att det hör hemma där, tills något bättre förslag kommer fram, eventuellt att ämnet bör utvidgas att omfatta lite elementa om filosofiska inriktningar.

Politiska uppfattningar-ideologier skall däremot självklart informeras om i undervisningen i samhällskunskap.

En intressant frågeställning i sammanhanget är om undervisningen om demokrati, ska vara neutral (som betr religioner), eller om det även i fortsättningen är ett prioriterat värde som man inte bara ska informera om, utan som även ligga som en grund för skolans - och samhällets -värderingar?

Tillägg.
Jag blir lätt konfunderad över den debatt som förevarit både i etermedia och på internet i denna fråga. Min hackkyckling Jan Björklund anklagas för att vara kristen fundamentalist, vilket är helt fel. Såvitt jag förstår är han i och för sig medlem i Svenska kyrkan, men inte alls aktiv, än mindre fundamentalist i någon som helst mening. Och det han förespråkar är inte att hjärntvätta någon i kristendom (eller något annat, vilket däremot en del av hans kritiker inte verkar helt främmande för), utan att skolan ska ge kännedom om kristendomen, dess innebörd och betydelse för det svenska samhällets utveckling, inklusive traditioner. Inte att det tragglas en massa utantillärning av en massa psalmer. Likaså att skolan ska ge motsvarande kunskap om de andra större religionerna. Det torde dock vara ostridigt att kristendomen betytt mera för det svenska samhället än andra religioner gjort, vilket motiverar större utrymme för kristendomen utan att därför på något sätt de andra ska försummas.
En del kritiker vill hänvisa kristendomen till (enbart) historieämnet. Då bör rimligen detsamma ske för övriga religioner, vilkas utrymme därmed försvinner helt betr svensk historia och minimeras i övrigt, frånsett korstågen och morernas erövrande av Spanien etc. Och dagens läge hör inte hemma i historieämnet...
Hänvisar man religionerna till ett filosofiämnet, så bortfaller de historiska/traditionella aspekterna. Är det rimligt att undanhålla våra barn och ungdomar den kunskapen?

Jag hävdar att det är alla elevers rätt att få kunskap OM alla religioner, inklusive vad de innebär idag, och vad de inneburit historiskt och för våra traditioner. Det finns klara övertoner från olika debattörer som verkar grunda sin argumentation på ett slags kristendomshat som kamofleras under en mask av att alla religioner ska behandlas lika. Oavsett deras betydelse och historia i Sverige och världen. Och ibland skymtar fram att man egentligen inte vill att det ska undervisas alls om religion i skolan.
Detta är ett tecken på kunskapsförakt, en i högsta grad oliberal vilja begränsa barns och ungdomars kunskaper och därmed valfrihet.

Inga kommentarer: