08 november 2009

Sverigedemokraterna oroar... valfebern stiger

Sverigedemokraternas opinionsframgångar oroar alltmer riksdagspartierna. Det är naturligt, det är ju de senares maktmonopol som hotas. Riksdagen är ju delad i två samarbetsblock, där skillnaderna inom blocken liksom mellan blocken alltmer arbetas bort.

Det som stör mig är att blockledarnas kommentarer lika mycket går ut på att ifrågasätta den andres uppriktighet i avståndstagande från sd, som att de förklarar och motiverar varför sd inte är lämpliga samarbetspartner. Därmed är det risk för att sd faktiskt vinner sympatisörer.

Huvudfrågan kommer bort, och väljarna ser bara att Reinfeldt och Sahlin träter om vem som är mest emot sd. Varvid sd framstår som det enda alternativet till dagens politik. Och det är en situation som sd älskar.
Och det andra alternativet utanför riksdagen, piratpartiet, hamnar i bakvatten.

Marys blogg är det en debatt om detta, delvis föranledd av några frågor från Johan Westerholm, med anledning av den skånske m-riksdagsmannens utspel, som tolkats som en vilja att samarbeta med sd. Mary och Johan är två bloggare av olika färg, som kan debattera med respekt för den andres åsikter (vilka då och då inte är så olika, trots olika partival), något som jag uppskattar.

Att ta avstånd från sd borde givetvis vara självklart för alla partier som bryr sig om mänskliga rättigheter, människors lika värde och humanitet, grundvalarna för demokratin.

Men det räcker inte med att säga det, det kräver handling! Inte heller räcker det med att bemöta hotet från sd genom att gå dem tillmötes i deras profilfråga flyktingpolitiken.
Det är en motoffensiv som behövs, för att ta bort rädslan för det nya eller okända! I stället för att spela på den. Jag tycker det är ngt att tänka på vare sig det gäller flyktingpolitik eller internet (FRA-lagen mm).

Uppriktigt sagt har jag svårt att förstå riksdagspartiernas oförmåga både att gemensamt ta ställning för en mera humanitär flyktingpolitik liksom oförmåga, ja ovilja att verka för en politik för integritet och emot övervakning på internet och i andra sammanhang av gemene man.

Vad betr flyktingfrågan spelar de sverigedemokraterna i händerna. Vad gäller integritet och rättssäkerhet spelar de piratpartiet i händerna.

5 kommentarer:

Björn Felten sa...

Gammelpolitikerna, företrädda av framförallt Mona och Fredrik, är i de allra flesta fall broilers, och de har samma "utbildning".

De har lärt sig vilken som fram tills nu har varit den vinstgivande strategin, precis som varje idrottscoach har lärt sig hur han eller hon skall spela ut sina bästa kort i varje match för att åstadkomma bästa möjliga vinstutgångsläge.

Således har naturligtvis Monas och Fredriks valstrateger nogsamt utvärderat hur de viktigaste hoten mot framgent maktinnehav skall bemötas.

SD skall bemötas på det ena viset och PP på det andra. I EUP-valet misslyckades man kapitalt med PP-strategin men lyckades med SD-diton (enligt de flesta bedömares åsikt tack vare PP).

Och appendix-partierna (C, FP och KD respektive MP och V) göre sig naturligtvis ícke besvär med att ge sig in i debatten, de har ju för länge sedan sakat sina kort, och spelat bort hela potten.

Det bästa för Sverige vore om de alla försvann under 4%-spärren i nästa val, de fyller helt enkelt ingen funktion längre i Sverige.

Lars-Erick Forsgren sa...

Björn. Som du konstaterar så lyckade deras strategi bara delvis i EU-valet. Frågan är om den inte blir helt misslyckad i sept 2010. Eller spegelvänt mot i EU-valet. Vilket vore extremt illa!

Betr appendixpartierna, som du kallar dem, så kan jag i viss mån hålla med. Eller rättare sagt, så länge de inte har eller vill ha egna viljor och ideologier. OK, mp har kanske ingen ideologi, men i vart fall en bitvis konsekvent vilja, som man kan ha respekt för även om man inte i allt delar deras åsikter.

DESSUTOM ser jag inget berättigande av att ha partier som moderaterna eller sossarna heller! Inte som de ser ut och som de fungerar idag!

Blir det som du "vill" så kommer riksdagen besstå av m, s, sd (eftersom de då klart passerar spärren) och pp efter valet.

Blir det som jag "vill" skulle det bli: mp, pp och sd (motvilligt).

Ingetdera av detta är dock realistiskt. Men kul att fundera över en stund.

Björn Felten sa...

Jag håller med dig fullt och fast, Lars-Erick! M och S har också spelat ut sin roll, och borde förpassas till de historiens skrymslen ditt hattarna och mössorna sedan flera hundra år sedan blivit undanskuffade.

Politiska partier som inte har någon ideologi att stödja sig på har inget existensberättigande. I dagens Sverige är det bara PP och (dessvärre) SD som över huvud taget har någon klart uttalad ideologi.

Dennis Nilsson sa...

Med tanke på denna diskusssion så är detta dukumentär-klipp på sin plats. Det är lika allmängiltigt oavsett vilket land i världen det är, nationalism ser likadant ut.

I detta fall handlar det om EU-landet Grekland, där demokratin en gång formades.

Nationalism Threatens Democracy - Greece; http://www.youtube.com/watch?v=A7OAsXTx76c

Idag önskar sig nationalistiska greker att bl.a Makedonien skall återtas.

Kommentaren från tittaren "
JPArmone" säger en hel del om situationen.

"Listen to what the wise man says at the end: We have talked ourselves into a dogmatic impasse where any type of compromise is considered treason.

It was precisely that type of logic which brought down the house in the former Yugoslavia. Nationalists start wars, but it is innocent people on both sides who suffer the brunt of it."

Martin sa...

Det man verkligen bör oroa sig för är kostnaden för SD. Sverigedemokraterna pratar ofta om kostnader för mångfald i samhället. Faktum är att det är precis tvärt om. Samhället tjänar pengar på mångfald. Se tidigare text Låt Sverigedemokraterna spela fotboll . Det är helt klart att ett parti som vill inskränka mångfalden för med sig kostnader för Sverige. Men det finns också andra anledningar till att det blir dyrt att ge Sverigedemokraterna inflytande. Nedan följer några tydliga och direktsa kostnadsposter.
http://5muppiluften.blogspot.com/