31 januari 2009

Liberal rebell

Plötsligt inser jag att jag inte kommenterat att jag gjort ett tillägg i mitt bloggnamn. Det måste göras. Från det i och för sig personliga, men tämligen intetsägande namnet, Lars-Ericks blogg, heter den nu stolt: Lars-Ericks blogg – en liberal rebell!

Den utlösande faktorn var att vännen Johan Westerholm i något sammanhang nämnde att han kallats för ”bombkastarvänster” i en debatt. Att beskylla Johan för detta verkar något förhastat, men Johan verkade samtidigt lite stolt över epitetet.

Liberal är ett ord som i dagens Sverige känns alltmer befläckat av mjäkighet, av kompromiss, av att vara närmast ett samhällsbevarande mellanting mellan höger och socialism.

Desto större anledning att påminna om dess stolta historia. Låt mig därför påpeka att den franska revolutionen 1789 betecknas som den liberala revolutionen! Där fanns sannerligen inget räddhågat kompromissande. (Bilden borttagen - se kommentar.)

Jag känner visserligen inget behov av att en ny liberal revolution skall vara blodig, men vi ska komma ihåg att liberalismen är att stå i opposition till det samhälle som förtrycker oss. Liberalismen står för mänskliga rättigheter och friheter, för demokrati och valfrihet, för rättssäkerhet, personlig integritet och internationell solidaritet. Allt detta är rena motsatsen till mjäkigt samhällsbevarande. Liberalismen vill göra samhället bättre, friare!

En liberal är en rebell! En som kämpar för sanning och rättvisa. Ett minne från franska revolutionen är att liberal är vänster, konservativ är höger. För så satt partierna i den franska nationalförsamlingen. Kom ihåg det! Liberal är vänster, liberal är rebell, liberal är inget ljumt mellanting.

I dagens Sverige känns det mer angeläget än någonsin. Med FRA-lagar och IPRED med mera behövs liberalismen, behövs att liberala människor inser att liberalismen står för omistliga värden. Värden som inte kan ”avvägas” bort så att det leder till ofrihet och förtryck av den fria tanken och yttrandefriheten.

”Till vapen medborgare! Fienden står vid portarna!”

Våra vapen behöver inte vara blodiga, men fienden måste mötas och kämpas ner! Därför har min blogg numera detta stolta namn.

En liten illustration ändå, Bastiljen stormas. Bastiljen idag kan ses som det faktum att vi alltmer snärjs in i ett nät av frihetskränkande lagar som FRA-lagen, IPRED etc.

8 kommentarer:

Johan Westerholm sa...

Yes!

Bra Lars-Erick. Nog för jag inte tror att du någonsin kommer rösta på (S) men det här gillade jag.

Jag tror att det finns ett utrymme för ett parti som samlar detta under ett paraply. (FP)? Nej, inte med dagens ledning eller partiprogram. Sen stämde det att jag var lite glad över skälsordet.

Utryckt ur kontexten så kan det få en aktivistisk tolkning. Där är jag inte. Men epitetet kan tolkas som någon som går sin egen väg. Liberal rebell tycker jag är lite åt det hållet.

Men, ett av Dag Hammarskjölds visdomsord kan kanske vara värt att ta med sig:

"Den som lever ett liv på egna villkor dömer sig själv till ensamhet"

Men jag gillar det, liberal rebell....

Anonym sa...

Rebell är det ju inget fel i att vara. Det är vi ju alla som är mot den rådande makten. Men att hylla revolutioner: Nej tack. Den franska revolutionen uppvisar alla radikalismens baksidor. Man hade ihjäl en väldig massa människor och i slutändan satt samma elit kvar vid makten men med nya titlar. Blodbad är alltid fel.

Det satt föresten inga konservativa till höger i folkförsamlingen helt enkelt eftersom konservatismen kodifierades först efter just franska revolutionen (runt 1830-talet kan man börja tala om att konsrvatismen fann). De flesta konservativa ser ju Burke som en av konservatismens fäder speciellt genom hans kritik av just den franska revolutionen. En person som i hela sitt politiska liv tillhörde Whigpartiet som kom att bli det liberala partiet i Storbrittanien. Till höger i folkförsamlingen satt väl en massa förstockade farbröder antar jag.

Nåja, det var en utvikning. Kul att du spetsat till blogghuvudet lite. Det kan behövas mer konfrontation nu när mörkermakterna flyttar fram positionerna.

Lars-Erick Forsgren sa...

Jag tar bort bilden, enl Minata visar den "fel" revolution, och det är möjligt, även om det är den bild som oftast får symbolisera detta tema. Det jag ville visa var bilden av "Marianne" som symbol för Frankrike, ett Frankrike som inte längre ville leva under förtryck. När jag än en gång kollar både konstnären Delacroix som andra bilder från denna tid så kommer google med en varning att filerna kan skada datorn, och det vill jag ju inte. Undrar bara vad som plötsligt uppstått i googles sökmotor nu bara några timmar efter det att jag skrev texten inatt? Är det någon perverterad Ipredhistoria som blockerar tillgången till klassiskt bildmaterial? Småbilder kan man se, men inte i full skala eller med text. Märkligt. T.v. får jag helt ta bort bilden.

Lars-Erick Forsgren sa...

Populisten. Nej, jag skrev nogsamt att det inte är blodbadet jag hyllar. Det jag ville lyfta fram att liberalismen inte ska ses som något mjäkigt kompromissande, utan just som en revolutionär kraft. Revolution behöver inte innebära blodbad. Det finns det ju faktiskt tämligen färska exempel på, när f d kommuniststater kastat av sig oket.
(Och jag talar inte om folkförsamlingen, utan om franska nationalförsamlingen. Men låt oss inte förlora oss i detaljer, som är lätt att blanda ihop.)

Alltså min poäng var och är att liberalism, rätt uppfattad, inte är något medelmåttigt mellanting av andra ideologier. Nej, den har en kraft, en styrka, som borde bättre förvaltas än den görs av de partier som idag säger sig vara liberala.
Fy för de mesarna.

Medkänsla Socialism Rättvisa sa...

Gratulerar, en av Dina bättre på länge, fast det är klart att det har ju varit mycket med reseskildringarna från Filippinerna. Rebell låter alldeles förnämligt tycker jag, det kan vi enas om. Fast en skillnad mellan oss två är att jag inte tror att ultimat frihet löser alla problem, eftersom det alltid är de svaga som får betala priset för den friheten! Är Du säker på att inte SÄPO är inne i Din dator? Jag skall skriva ett inlägg om detta vad tiden lider. Ha det bra!

Anders sa...

Det är ju det jag säger, att du är smygsosse.
Eller anarkist, rent av!

Skämt åsido.
Jag tycker det är skönt att ha en liberal rebell vid min sida!

Lars-Erick Forsgren sa...

Johan, Anders och Peter. Haha, nej smygsosse är jag inte. Fast ingen vet väl var sossepartiet står i de viktigaste frågorna idag...
Eller anarkist? Näe, inte som jag uppfattat ordet, men det är klart, om det är som du Anders, då är det inte långt borta...
Ultimat frihet? Njae, jag står för frihet i gemenskap (dvs med ansvar), vilket Gunnar Helén utvecklade väl en gång i en skrift med samma namn. Däremot är jag helt emot socialismens kollektiva tvång.

Era kommentarer här, liksom i andra sammanhang, och andras inlägg på senare tid, allt detta tyder på att det tänkbara röstunderlaget för ett verkligt social-liberalt parti i Sverige är stort, mycket stort.
Så synd bara att dagens partier inte inser det. Eller inte är intresserade i sin själlösa kamp om makten. Det behövs ett kommunistparti och ett konservativt parti, liksom ett slags vänstersosseparti och ett slag högerliberalt parti men framför allt ett parti som fångar upp alla socialliberaler (som oftast inte är medvetna om att de är det), som vill ha en socialt ansvarstagande icke-socialistisk förnuftig, och intellektuellt hederlig politik.

Se gärna också bloggen liberal 2010, för mer debatt om detta.

sara sa...

Hej!
Jag tycker att det här är uppfriskande.
Hälsningar en svensk författare som tycker att det behövs fler liberala röster i det intellektuella livet