22 mars 2011

Blir kriget mindre blodigt om vi blundar?

När jag åter öppnar datorn så är den första rubrik jag ser, i Svenska Dagbladet: Gaddafistyrkor fortsätter att attackera. Citat: "Rebeller utanför Ajdabiya lyckades inte ta sig närmare staden under tisdagen utan tungt beväpnade Gaddafitrupper hade fortfarande övertaget, trots flygangreppen från väst.
Tre nätters flyganfall har försvagat Gaddafis styrkor, men inte tillräckligt, enligt rebellerna.
- Gaddafi har pansarfordon och lastbilar med raketeld, sade Ahmed al-Aroufi vid fronten.

Gaddafis styrkor har även beskjutit rebellfästet Misrata med granater, uppger en invånare. Fyra barn rapporteras ha dödats när bilen de färdades i träffades."

Ja, krig är hemskt, blodigt. Det understryks i en debattartikel i DN idag. Och så långt är det riktigt konstaterat. http://www.dn.se/debatt/ar-vi-beredda-pa-att-ta-ansvar-for-libyens-framtid
Skribenten efterlyser en debatt om rättfärdigheten i att världssamfundet ingriper i Libyen, och frågar: Är vi beredda på att interventionen kan leda till en utdragen och mycket blodig konflikt på marken – till stor del underblåst av vår egen insats? Vilket ansvar har det internationella samfundet för de civila och militära installationer som förstörts – och för Libyens politiska framtid? Vidare påstår han att krigets verklighet glöms bort i den "interventionsglädje" som präglar debatten nu. I och för sig erkänner han att syftet att skydda befolkningen är lovvärt, men glider snabbt över i farhågor för följderna för befolkningen. Detta underströks också i en SR-sändning han deltog i under dagen.

Jag har svårt att tänka mig att krigets verklighet glömts bort i debatten, och framför allt inte hos de som tagit besluten om att hjälpa Libyens folk. Det måste ju vara avsikten, för så är den uttalad, att just bespara Libyens folk, i största möjliga grad, de hemskheter som krig, speciellt kanske inbördeskrig, innebär.

Jag har visserligen mina tvivel om att aktionen är så genomtänkt den borde ha varit, främst betr hur den ska avslutas. Dessutom borde den, för att ha förhindrat onödigt lidande, ha satts igång minst två veckor tidigare. Världens ledare i FN, EU och stormakterna borde rimligen ha haft olika scenarios klara för sig sedan länge vad som kunde hända om Gadaffi (och andra diktatorer) vacklar och därvid möter protester hemmavid med blodigt våld. Det verkar de inte ha haft, men nu är det som det är med detta.

Mina enkla frågeställningar till debattören i DN blir då dessa:
Vad är alternativet? Blir kriget mindre blodigt och hemskt om Gadaffi får härja fritt med sitt dödande av oppositionella?
Dödas färre civila om ingen skyddar dem?
Får Gadaffis stridsflyg och stridsvagnar och kanoner mindre blodig effekt om de får fortsätta att krossa motståndet ostört?

Självfallet kan vi inte veta om FN-beslutet är tillräckligt. Det diskuteras nu t ex om det ska anses innebära att det är OK att eliminera Gadaffi fysiskt. Visst måste man inse att om Gadaffi omkommer, till följd FN:s insatser genom de allierade, så räddas människoliv. Samtidigt är det inte ett uttalat mål för aktionen, vars syfte ändå är att skydda civilbefokningen.
Om motståndarna till Gadaffi genom FN-aktionen besegrar Gadaffi, det vet vi inte.

Jag vet inte heller, och få andra gör det heller, om en seger för motståndsrörelsen mot Gadaffi innebär ett stort steg till demokrati. Men fullt klart är att chanserna ökar dramatiskt. Med en Gadaffi som fritt förfogar över kraftiga militära resurser, så lär i vart fall ingen frihet för Libyens folk finnas, varken med eller utan demokratiskt inslag. Således tror jag att den FN-sanktionerade insatsen kommer att minska det mänskliga lidandet i Libyen, och samtidigt ger den i vart fall en god chans för en mera demokratisk utveckling av landet än om ingen insats gjorts.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Och vem har sagt att Europa och USA ska "skydda civilbefolkningen" överallt, som "den vita mannens börda"? De borde sluta lägga sig i andra länders affärer, skulle du acceptera att andra länder gick in och lade sig i hur Sverige ska sköta sina affärer? Sedan är det ju så att det är sällan för att "skydda befolkningen" som väst ger sig in i krig. Det borde alla veta vid det här laget. Väst är minst av alla intresserade för demokrati och mänskliga rättigheter. Bara i Egyptens fall tvekade Obama på att kalla Mubarak för vad det var: diktator. Och Europa skrek bara: "stabilitet" - så så... Europa hade "stabilitet" i de länderna när de styrdes av diktatorer. Och stödde dem aktivt. Så kom inte och säg nu att det är för "Lybiens folk" de går in i krig nu, krig kostar pengar, och målet är OLJAN! Business as usual.
När Gadaffi är avsatt, de sätter man där en marionettregering i stil med Mubarak i Egypten, och civilbefolkningens hopp om demokrati grusas ännu en gång.
Stackars människorna! Jag är inte från Lybien, men skulle fan gärna att Väst höll tassarna borta från mitt land (där de också stödjer en odemokratisk president) när vi väl gör revolt!

Anders sa...

Frågan är väl om det fanns ett val? Kunde resten av världen stått bredvid och tittat på när den gryende frihetsrörelsen krossades, torterades och avrättades?

Samtidigt är våld aldrig en bra lösning på ett problem, och det är ju långt ifrån självklart att den rörelse som vill ha bort Gadaffi kommer att visa sig vara en demokratirörelse till slut.

Demokratiernas ansvar i världen kan i praktiken aldrig vara oändligt, men något måste man göra ibland. Gör man något kommer det sedan alltid att finnas de som påpekar vad som var galet.

Men, i fallet med Libyen fanns det i mitt ödmjuka tycke inget alternativ, "vi" (det vill säga USA, GB och Frankrike) var tvugna att ingripa. Återstår nu att lista ut hur man avslutar engagemanget på ett värdigt sätt så att det blir till gagn för det Libyska folket.

Lars-Erick Forsgren sa...

Anonym. Nu är det inte fråga om att lägga sig i andra länders affärer, utan om att försvara oskyldiga människors liv.
Jag skulle verkligen uppskatta om något annat demokratiskt sinnat land gick in i Sverige om vi hade en diktator som mördade civila oskyldiga svenskar.
Så att vi kunde avsätta diktatorn och återupprätta demokrati i landet.

Lars-Erick Forsgren sa...

Anders. Jag kan bara instämma.