23 maj 2010

Ingrid Segerstedt Wiberg - en sann och sanningssägande liberal

På hemväg från en semesterresa läser jag att Ingrid Segerstedt Wiberg har avlidit. Hon blev snudd på 99 år, så det kom inte som någon överraskning direkt. Men det är lika sorgligt för det.

Ingrid S W var nämligen en rakryggad och omutlig liberal, ja socialliberal, av klassiskt snitt. En person som i högsta grad var en omutlig förkämpe för flyktingar, för barn och fred och emot allt vad nazism och fascism - och buggning - hette. Hon var dotter till den legendariske liberala publicisten Torgny Segerstedt och satt i riksdagen under fler år för folkpartiet. Till följd av folkpartiets ideologiska vacklan så gick hon dock ur partiet för sådär tio år sedan. Rakryggat!

Nu var inte Ingrid Segerstedt Wiberg "bara" en storstilad och klartänkt liberal icon i det förgångna! Nej, läs detta lilla citat från Fria Tidningen från 2008:

"Detta slog mig i somras, efter att ha diskuterat övervakning med Ingrid Segerstedt-Wiberg. Denna publicist och politiker har mycket att säga om ämnet. 1940 öppnade den svenska säkerhetspolisen en akt om henne, som sedan uppdaterades löpande fram till 1976. Ordningsmaktens intresse väcktes antagligen av att hennes far var den nazistkritiske publicisten Torgny Segerstedt. Samtidigt tror hon att det var rykten om att hon var 'opålitlig' gentemot Sovjet som gjorde att Säpo fortsatte att kartlägga henne.
Denna erfarenhet har präglat Segerstedt-Wibergs syn på övervakning: 'Så länge jag lever kan jag aldrig acceptera den här buggningen!' Kommentaren är en känga till såväl socialdemokraten Thomas Bodström som Johan Pehrson i hennes eget folkparti. Båda har varit pådrivande i att damma av gamla avlyssningsmetoder som varit förbjudna sedan mitten av sjuttiotalet, efter IB-affären."


Och.

"Segerstedt-Wiberg vann förra året, med hjälp av Dennis Töllborg, 'The case of Segerstedt-Wiberg and others v. Sweden' i Europadomstolen. Statens ombud, JK Göran Lambertz, menar dock att Europadomstolens dom inte gäller för alla de andra svenskar som fått sin rätt kränkt på samma sätt. Alla ansökningar om likvärdiga skadestånd avslås.
Dessa sanningar - att den övervakande staten kan ta fel, och att den ibland inte erkänner sina misstag - gör att vi som medborgare faller tillbaka på frågor om rättssäkerhet. Nu, mer än någonsin, behöver vi de fundamentala friheter och mänskliga rättigheter som vuxit fram under de senaste århundrandena. Något mått av statlig övervakning måste vi acceptera. Frågan är bara om vi kan konstruera system som är både rättssäkra och transparenta. "


Vid ca 96 års ålder var hon således ytterst klartänkt och mördande kritisk mot den politik betr integritet och frihet som både alliansen (inkl hennes tidigare partikollegor) och socialdemokratin för. Använd länken och läs hela artikeln.

Oj, vad jag saknar den typen av sanningssägande liberaler i dagens politik!

4 kommentarer:

Björn Felten sa...

Nåja, vi har trots allt kvar sanningssägare såsom Inga-Britt Ahlenius i (förhoppningsvis) ytterligare ett antal år.

Lars-Erick Forsgren sa...

Visst, hon är frän och har ryggrad. Men hon är ingen politiker direkt.

Jan Rejdnell sa...

Jag träffade Ingrid Segerstedt Wiberg under de år jag satt som representant för Liberala Studentförbundet i Folkpartiets partistyrelse. Där var en brokig skara med Volvo-chefen Per Gyllenhammar rotad i Göteborg och Hans Cavalli Björkman då aktiv i SEB och rotad i Skåne. Ingrid Segerstedt Wiberg var briljant i sin anlys och vek aldrig från "obehagliga åsikter". Att på samma dag jämföra henne med Inga-Britt Ahlsenius är grymt orättvist. Inte att förringa Inga-Britt Ahlsenius insatser men den liberala kompass som Ingrid Segerstedt Wiberg besatt är det idag få som innehar.

Lars-Erick Forsgren sa...

Jan R. Visst är det så. Inga-Britt A är bra, men flera klasser under Ingrid S W som dessutom vägleddes av sin liberala kompass!
Tyvärr är det väl så att det knappt finns några alls i Ingrid Segerstedt Wibergs klass idag, som är verksamma, utan de som ändå är glädjeämnen har långt kvar till hennes nivå.

Publicerar Hans Lindblads korta men belysande minnesord över henne i särkild bloggpost.