29 oktober 2009

Makten är en farlig drog

Det finns några droger som är värre än alla sådana som klassificerats som farliga droger. Javisst, knark, sprit, tobak, de är farliga droger och bör givetvis bekämpas på grund av de skadliga verkningar de har på såväl nyttjaren som dennes omgivning.

Jag vill ändå påstå att makt och rädsla/fruktan är två andra droger, och faktiskt än farligare.

För vad är det som ligger bakom sådant som främlingsfientlighet, hat, utanförskap etc. Jo, rädsla, fruktan. Rädsla för det okända, för att bli utan jobb (inkomst och ev gemenskap). Fruktan att bli av med tryggheten.

Mark Klamberg skrev en kort text där han pekar på hur politiker bygger på fruktan och övervakning i stället för brobyggande. Så sant. Tyvärr är det inte bara sverigedemokraterna som agerar så. Alliansregeringen fungerar på samma sätt. Vad är FRA-lagen annat än generell övervakning av alla människor, av fruktan för något slags diffus terrorism? Man spelar på en rädsla. En terrorism som också den bygger på rädsla och utanförskap.

Anders Widén skriver också om detta. Om hatet och kärleken. Ja, han ropar av förtvivlan över den värld vi lever i. Och startade med detta en intensiv kommentarsdebatt. Något lugnad uppmanar han mig (och andra) att arbeta för det goda i de politiska sammanhang som ligger oss nära. Jag har aldrig mött Anders, inte annat än på internet, men har i honom funnit en människa som brinner för det goda, för kärleken, för brobyggande. Det känns aningen märkligt att också internet kan föra samman människor i samma gemenskap som den fysiska och geografiska närhet som exempelvis tv-programmet "Den stora resan" nyligen visat. Men så är det.

I den vardagliga samvaron med andra människor kan man förebygga rädslan, man lär känna andra och se att de i grunden inte är annorlunda än vi, trots annan kultur eller religion. På samma sätt kan internet bygga broar mellan människor. Allt som minskar rädsla och ökar förståelse genom brobyggande måste vara rätt.

Det som är fel och farligt, mycket farligt, är hur politiker använder den makt de tillskansat sig, för att skapa klyftor, rädsla, fruktan. Att de spelar på rädsla för att ta makt och hålla sig kvar vid makten. Tyvärr gäller det, som sagt, inte bara sverigedemokraterna. Hur ska riksdagspartierna kunna stoppa sverigedemokraterna när de i mycket spelar på samma rädslor och genom att skapa klyftor?

Strängt taget bryr jag mig inte om partier längre. Det är idéerna som är viktiga, inställningen. Och rätt inställning hittar jag lite här och där, om än i för liten grad i partierna som sådana och i deras praktiska politik.
Hörde just om hur den allt hårdare flyktingpolitiken lett till fler avvisningar - och givetvis att fler söker gömma sig. Rädslan sprider sig. Av maktdrogen berusade politiker utnyttjar och spelar på detta.
Och poliser gör bara sitt jobb. Undviker att tänka och ta ställning.

Att skapa ett samhälle, ett system som bygger på fruktan, det är ett brott mot mänskligheten!

4 kommentarer:

Olof Bjarnason sa...

Du skriver så bra LE!!

Visst är det så - misstänksamheten människa till människa kan fundamentalt inte vara av godo för ett samhälle som bygger på människors deltagande.

Och FRA är något som i sin grund är att misstänkliggöra människor. Och många kommer nog att bli försiktigare - om de inte redan blivit det - i sin kommunikation. Antar att du läste min artikel på internetdagaran? "FRA-lagen har gått igenom. Och?"

Jag tror du kan vara en viktig brobyggare närmsta året. Hjälp PP att bromsa utvecklingen - trots det knäppa namnet (vi står på samma sida om stängslet där!)

Lars-Erick Forsgren sa...

Olof. Tack, ja en gör så gott en kan.

Anonym sa...

Rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt och vapen i hand.

Yttersta exemplet är "preemtive strikes" - Jag gillar inte min granne, han kanske vill mig illa och skulle kunna skada mig, så det är bäst att jag straffar honom på förhand, för säkerhets skull - Vem som helst inser att det knappast leder till ökad säkerhet eller minskad rädsla, det är en säker väg till det motsatta.

Det är där man hamnar när man gått från en politik grundad på "what is" till en grundad på "what if". Man börjar agera preventivt, något som görs på förhand vilket ofelbart sätter oskyldighetspresumtionen ur spel. När vi inte längre betraktas som oskyldiga tills motsatsen är bevisad och istället behandlas som potentiella brottslingar, så rör vi oss mot ett samhälle som kräver positivt lagstöd i allt, ett samhälle där allt är förbjudet såvada lagen inte säger att det är tillåtet.

Vägen vi vandrar är densamma som den överbeskyddande mamman vars barn inte lärt sig simma, promenera i trafiken, cykla osv.. Vägen leder inte till säkerhet, det är ett som är helt säkert.

Tyvärr visar historien att det hänt förr och att det måste bli värre innan det blir bättre, mycket värre, troligtvis blodigt. Så säker är denna väg.

-Kluris

Lars-Erick Forsgren sa...

Anonym/Kluris. Din kommentar är ytterligare en beskrivning som tydliggör hur farligt det är med maktberusade människor, och inte blir det bättre av att de inte bara spelar på andras rädsla utan även är rädda själva. T ex för att förlora makten.